Det råder en global och nationell mediepanik avseende sjukdomen covid-19, även kallad coronavirus.
På landets största nyhetssiter förs nu en närmast aggressiv medial spegling.
Det är nu extremt viktigt att vara medveten om hur nyhetsrapporteringen påverkar oss och vår uppfattning.
Medierna har förvisso ett demokratiskt uppdrag att informera allmänheten. Det har dock gjorts mycket forskning på hur epidemier och kriser framställs i media. Nyhetsrapporteringen kring coronaviruset har samma dramaturgi som när strålkastaren riktades mot ebola, svininfluensan, SARS-smittan och salmonellabakterien.
Och vem minns inte medias besatthet av den galna kosjukan?
Studier visar enhälligt hur media skapat panik kring sjukdomar och överdrivit både krisens omfattning såväl som riskerna. Arbetet kan vara högst strategiskt för att upprätthålla maktstrukturer med ekonomiska incitament (Dia, Emilia, 2015).
Bilder med munskydd och en vokabulär som närmast beskriver ett krigstillstånd bidrog även till att förmedla en panikkänsla vid SARS-smittan (Stijn Joye, 2010). Emotionella historier och överdrivna hot uppviglade stämningen kring svininfluensan (Vasteman, Peter LM, 2013)
Redan i början på 1990-talet visade Rodger Fowler hur ett alarmerande språk, fakta, statistik och spekulationer skapade mediepanik kring salmonella och matförgiftning.
Mediepaniken präglas av ett ”vi-och-dom”-perspektiv men språket intensifieras ju närmare sjukdomen kommer ”oss” geografiskt. Pajkastningen mellan organisationer, politiker, experter och aktörer är ett lika vanligt förekommande inslag i mediernas krisförmedling.
Nå, hur ska då företaget/organisationen rusta sig mot en mediepanik?
Planerad kommunikation är av absolut största vikt.
Och den börjar långt innan en kris ens finns i åtanke. Genom att upprätta en kommunikationsplan och en kommunikationsstrategi finns rutiner och beredskap för olika scenarier som gör att företaget/organisationen kan gå ut och förmedla sammansatt, klar och trygghetsskapande information utan att tappa ansiktet. Källorna finns på plats och går att hänvisa till omgående. Ut med informationen i våra egna kanaler och upprätta en dialog med allmänhet och andra. Kommunicera nära kärnvärdena.
Att skapa förtroende och tillit är centralt inom kriskommunikation.
Vidare är Agenda 2030:s partnerskapsinitiativ viktigare än någonsin. Kommunikations-planen ska självklart innehålla kontaktuppgifter till nyckelpersoner inom ett säkerhetsnätverk.
Samverkan över sektorsgränser - beslutsfattare, näringsliv, allmänhet och akademia - är en nationell och global kriskommunikationsstruktur. Kommunikationskanalerna mellan parterna ska vara glasklara.
Nyhetsmedia borde sälla sig till skaran.
FORSKNING OM MEDIEPANIK OCH KRISRAPPORTERING KRING SJUKDOMAR:
Dia, Emilia (2015) ”Ebola har nu nått Europa” – en kritisk diskursanalys av nyhetsrapporteringen om ebola i svenska medier, Stockholms universitet
Chouliaraki, Lilie (2006) The spectatorship of suffering, London
Cottle, Simon (2009) Global Crisis Reporting: Journalism in the Global Age
Fowler, Rodger (1991) Language in the news, London
Joye, Stijn (2010) News discourses on distant suffering: a Critical Discourse Analysis of the 2003 SARS Outbreak
Vasterman, Peter LM (2013) Pandemic alarm in the Dutch media: Media coverage of the 2009 influenza A (H1N1) pandemic and the role of the expert sources
Comments