Idag är flerspråkighet en vardag för många människor. Inte längre en nördgrej som en del ägnar sitt liv åt. Inte något som nödvändigtvis handlar om perfektion. Snarare om hållbarhet.
För mig betyder det här att grammatiken blir ett verktyg snarare än ett rättesnöre. Den blir en utgångspunkt att jobba ifrån. När jag undervisar i engelska, tyska och spanska är ett av målen att få igång samtal i gruppen. Gruppen kan bestå av studenter på lite olika nivåer och med olika ambitioner, precis som möten i vardagen. Här gäller det för var och en att hitta sitt språk, och samtidigt lyssna in sig på hur de andra i gruppen pratar. Och vad de pratar om.
Det här är grunderna i kommunikation, att lyssna och att svara. Ibland måste du kunna lyssna på information som inte har förmedlats ännu, och svara på frågor som aldrig har formulerats. Men framförallt vara närvarande i rummet. Det är bra om en är medveten om kulturen, i samhället och inom gruppen. Det är också bra om en är agil, om en är beredd att göra fel för att lära sig rätt.
Jag brukar säga till mina studenter i tyska att de ska träna på att dansa. Att följa, ibland styra men alltid spegla. Med de långa långa tyska orden är det bra att kunna hitta rytmen, när en ska sätta ner foten för att pausa eller ta ny kraft. Att undvika att trampa på de andra även om de inte tar rätt steg.
Varför skriver de inte isär?, frågar mina spansktalande studenter. Därför att långa ord är så himla vackra, säger jag och vi skrattar åt det hela. Vi har ju några språk som envisas med att sätta ihop långa ord, och vi är många som gillar det, som tycker det är fint. Men i ärlighetens namn är det inte alltid så effektivt. I spanskan kan det bli tvärtom. Alla enskilda ord gör meningar väldigt långa och snirklande.
Min ambition är att vara mer pragmatisk och ha mer roligt. Visst, språk är vackert, ord kan vara konstverk. Men om vi vill kommunicera så kan det vara bättre att släppa taget lite grann. Att sluta bry sig så mycket om hur andra behandlar strukturen i mina språk, och istället fokusera på budskapet och flytet. Det är fantastiskt att höra studenter få flyt på sitt språk efter många års försök, många års tragglande med grammatik och rädsla för att göra fel. När de slänger in spanska ord i farten för att de inte hittar exakt rätt uttryck på engelska, när de låter sig fascineras av samtalsämnet och kamraterna i gruppen.
En av mina engelskastudenter är lokal ekonomiansvarig på att multinationellt företag. Under pandemin har trycket på muntlig kommunikation ökat från huvudkontoret i Tyskland. När de förstod att onlinesamtal har kommit för att stanna växte behovet att träffas över kontinenterna. Min student brukade åka till Europa en gång om året och göra en längre presentation. Han var alltid väldigt nervös. Nu förväntas han göra presentationer oftare, och kände sig stressad eftersom han inte skulle hinna förbereda sig så minutiöst.
Jag frågade honom om hans europeiska kollegor såg honom som ekonomiexpert eller som språkgeni? Sedan sa jag till honom att det inte är något fel på hans engelska, att han kan kommunicera det han vill ha sagt. När han inte hittar det perfekta uttrycket på engelska, kan han flika in något på spanska. Kanske de andra förstår ändå, eller någon annan kan fylla i. Det värsta som kan hända är att några av kollegorna lär sig lite spanska.
Varför är det här viktigt? Vi lever i en värld där vi inte kan stanna i våra bubblor. Vi måste släppa in och slappna av. Vi måste ta de viktiga fajterna, inte bara de omöjliga. Annars blir det inte hållbart. Att hitta en hållbarhet i språket är avgörande om vi vill att språket ska leva vidare, och om vi vill fortsätta prata med varandra.
Hållbarhet är ett förhållningssätt. Att omfamna det nya men inte slänga bort det gamla hur som helst. Hållbarhet är något som genomsyrar allt vi gör. Även vårt språk.
Om du börjar lära dig ett nytt språk, kommer du att förändras. Du kommer att börja tänka annorlunda och prata på ett nytt sätt. Det kan vara svårt att hitta sin personlighet i det nya språket. Flera studenter säger att det är svårt att prata engelska som en brittisk person eller någon från USA.
Jag svarar att språk handlar mycket om kultur. Om du inte tänker som en brittisk person är det en utmaning att prata likadant. Du måste lära dig om kulturen, omfamna den och försöka förstå den. Bli en del av den. Men du behöver inte ge upp dig själv. Du behöver inte slänga bort de språk och den kultur du redan kan.
Det är bättre att du utvecklar ditt eget sätt att prata och tänka, ett hållbart sätt där du använder det du lärt dig i livet. Att fokusera på att bli förstådd och få fram det du vill säga. Men aldrig glömma att lyssna och försöka dansa.
Marcus Nilsson, Chile
Kommunikatör och coach i olika språk
